Lite av varje

Det här med att åka tåg och tunnelbana är inte helt lätt. Att hitta rätt är inga problem, det är ju bara att fråga. Gitte skrattade gott, när jag åkt tre stationer för långt, men dan efter kom vi visserligen från annat håll, men åkte då sju stationer extra, innan vi kom på att vi åkt förbi Retiro. Buss tillbaka men efter ett tag rörde sig bussen i snigelfart. Det blev rött och det blev grönt men köerna stod still. Strejk, upplyste oss chauffören, så det var bara att traska hem. Bråttom för en tangolektion väntade. Tänk om alla bussar och tåg hade Retiro som slutstation. Fast det hade inte hjälpt! Dan efter på tunnelbanan skulle vi till Retiro och tänkte att tåget stannar väl där ett bra tag för det är ändstation. Men icke, vi klev inte av utan fick åka fram och tillbaka. Det var ett överfullt tåg, men ändå. Men vi fick i alla fall valuta för pengarna.

Varför Boca Junios spelar i blått och gult? Spanjor? undrade tidningskillen. Han tyckte väl att jag talade bra spanska, haha. Vi pratade fotboll, och Brolin, inte Zlatan, var den förste svenske spelare han kom på. Han berättade att när fotbollsklubben Boca Juniors bildats, ville någon ha rött, en annan grönt, en tredje vitt. Några medlemmar satte sig vid flodmynningen och kom övers om att första båten som anlände fick avgöra. Båten bar svensk flagga och därför spelar man i gult och blått. Skröna? Inte vet jag.

Musikterapin har kommit mycket längre här i Argentina än hemma. Musik istället för medicin. Vi är musik, menar man. Gitte arbetar också som musikterapeut.

Jag har aldrig pratat så usel spanska som de första dagarna. Snubblar över ord och glömmer! Å andra sidan har jag aldrig hängt med i snabbtalad spanska så bra som nu. Konstigt! Men det kommer väl att lossna.

Hur firar man födelsedagar i Argentina? Vår nye värd, Sebastian, Gittes musikkompis, berättade att hans pappa fyllde år, 62 och att han skulle hämta oss klockan 10. Jag skulle egentligen bo på hotell, men han och en kompis kom bärande på en IKEA-säng som snabbt monterades ihop. Pappan firades i stor lokal, ingen var inbjuden men många dök upp efterhand, så där halv elva, elva. Vi bjöds på helstekt gris, kyckling, sallad och dryck och givetvis tårta. Sen blev det underhållning, det fanns ju professionella sångare bland gästerna och spontandans. Festen tog slut klockan fyra men  några fortsatte till sex. Så gör man i Spanien och så gör man också i Argentina.