Hemresa???

Lima och hemresa

Det blev bara en dag i Lima och den började bra. Hostalet jag bodde på låg mitt i centrum, slitet men rent och snyggt. Familjeägt, service på topp, kvinnan steg upp och fixade frukost till mig kl 6 dan jag skulle åka, sonen tog fram kartan och ritade in allt jag ville veta.
Gamla Lima var trevligt att strosa i. Välbevarade byggnader, lite trafik och många gågator. Pålästa och engagerade guider samlade många turister, mycket historia från precolumbiansk till nutid. Intressant!! Jag sökte upp Franciskanerklostret, numera museum, imponerande byggnad, som helt byggts med skänkta medel på 1600-talet. Jag ryser fortfarande vid tanken på alla benrester och kranier i katakomberna. Hade egentligen tänkt gå hem och slöa ett tag före cevichen, färsk fisk eller skaldjur som marineras och kryddas, Perus nationalrätt. Men såg en utflykt till Miraflores och Barrakas, måste ses enligt Giovana. Två timmar, alldeles lagom. Turen tog nästan fyra, snigelfart i rusningstrafik, trälig guide med usel högtalaranläggning. Trist, detta kunde jag varit utan. Men cevichen smakade desto bättre.

Hemfärd nästa dag. Kom i god tid till flygplatsen, nästan två timmar före avgång. Blev hänvisad till en lång kö, som knappt hade styrfart. -Detta är Peruvianflyg, du ska åka med LCPeru, vilket det inte stod något om på min biljett. Denna kö var lika lång, men efter ett tag fick alla som skulle till Cuzco 8.59 en egen kö. - Det här är ingen biljett, fick jag veta när jag kom fram, trots att det stod Boleto electronico. Du får ringa till företaget som sålt biljetten, sa en. Du får söka upp LCPerus informationsdisk, tyckte någon annan. Andra resenärer började engagera sig. Gaten var nu stängd, vilket jag visste och jag var beredd att köpa ny biljett. - Jag kan omboka dig till ett flyg kl 14, sa damen i informationen. Det går inte, svarade jag, jag har en flight till Madrid kl 14.25. - Du ska alltså åka från Lima till Cuzco och sen från Cuzco till Lima och vidare till Madrid, sa hon och virrade på huvudet. Ja, det stämmer, medgav jag. Vår konversation blev allt absurdare. Men det finns en förklaring. När jag köpte flygbiljetter i november, hoppades jag på att min vandring till Machu Picchu skulle ligga precis före min hemfärd och beställde då resan från Cuzco och inte från Lima. Jag kunde ha bokat om till en kostnad av 2 400 kr, vilket jag tyckte var väl dyrt. Alltså köpte jag en enkel biljett från Lima till Cuzco. Hänger ni med? Lima till Cuzco, sen Cuzco till Lima och så vidare till Madrid.
- Försök köpa biljett från något annat bolag, sa hon samtidigt som hon lyfte på luren. Det finns en plats på flyget 9.50. Nu får du sätta fart, sa hon och skrev ut biljetten. Och jag fick fart på benen.
Men usch, det kunde ha gått riktigt illa.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vassfolket

Bild
Folket som bor på flytande vassöar Vad jag frusit inatt!! Det blir kallt på nätterna, ner emot noll. Då är det svårt att inte ha ett enda litet element. Eftersom jag ska tillbringa ytterligare en natt här på Olimpo Hostel, undrade jag imorse om de inte hade något element att låna ut. Jovisst, 20 soles, ca 60 spänn. Nu är klockan 10 och jag har snart fått upp kroppsvärmen. Jag hade egentligen tänkt åka till Cusco redan idag, men det fanns något som lockade. Jag följde med på en utflykt till Urosfolket som bor på flytande vassöar i Titicacasjön. Man tror att de en gång flydde hit, undan angripare. Det finns enligt guiden 86 sådana öar med 5-6 familjer på varje, sammanlagt runt 2000 invånare. Jag har sett andra uppgifter att dessa siffror inte längre stämmer. Många ska ha gift in sig med Aymaraindianer och  flyttat till fastlandet. De har byggt sina öar själva av torkat totaravass, som växer i sjön. Man binder ihop rötterna och sen lägger man knippen av torkad vass i flera lage
Läs mer

Copacabana

Bild
Cusijata De kastade rosenblad på oss, vi fick kindpussar och halsband av stora popcorn runt halsen. Så välkomnades vi av indianerna i Cusijata, en Awicha, ett aktivitetshus, som stöds av CAUP. Man har en samlingslokal och träffas för att laga mat, sjunga, dansa och prata. Skolan ligger alldeles intill och man har tät kontakt. Indianerna lär barnen om gamla andinska traditioner och naturläkemedel. Skolan har skänkt bänkar och stolar och dessa behöver målas. För att visa vår tacksamhet gav vi bidrag till målningen. Vi inleder med sång och dans och sen dukas maten fram. Kvinnorna knyter upp sina bylten, där den välsmakande maten finns, potatis, bönor, majs och ockra (sötpotatis). Vi bjöds också på en slags torkad småfisk men namnet minns jag inte. Jag glömde kanske berätta att en kvinna välsignade maten och att vi åt med fingrarna. Kvinnorna, ja det fanns några män också, satt i skräddarställning hela måltiden, medan vi stela svenskar, jag mest, fick sitta på de av skolan skänkta p
Läs mer

Machu Picchu

Bild
Machu Picchu Hur kommer det att bli? Hur kommer det att gå? Omöjligt att föreställa sig för den som inte försökt, så klart. Det blev utmanande, och det var jag inställd på. Men så här några dar efteråt kommer också känslan, jaså var det inte värre? Den som är hyfsat tränad och är lite envis klarar det. Allting var välordnat, mat, förläggningar, tält och guider, och naturskönare vandring kan jag knappast tänka mig.Vandringen kostade mycket pengar, men Machu Picchu är en dröm jag länge närt och då är inte pengar så viktigt. Lite synd att det hela tog slut så fort, men kul att jag fann en vän i guiden Alvaro. Inkariket, ett bland flera förkoloniala riken, började sin expansion på 1400-talet. Kanske var man den tidens terrorister, men hur som helst hade man en högtstående civilisation. Riket var som störst när de spanska conquistadorerna kom, omfattade då nuvarande Chile, Bolivia, Peru och Ecuador. Inre splittringar gjorde att spanjorerna enkelt kunde störta riket. Dagens Quechua och A
Läs mer