Casilda, mitt fadderbarn i Bolivia
Casilda
Varför skriver du inte till henne? har kloka hustru Gun ofta undrat. Jag har varit fadder i SOS-barnbyar sedan 96 och Casilda är mitt andra fadderbarn. Varje jul dimper det ner en tacksam julhälsning med ett nytaget foto och en rapport från ledningen hur det går för mitt fadderbarn. Mer har det inte blivit under alla dessa år, och det är ju både trist och svagt. Och nu skulle jag besöka henne i barnbyn hon bor.
Jag var lite tidig den här morgonen, verkade som hela barnbyn sov, och det var ju söndag. Men en dörr stod öppen till ett av husen och kvinnan som kom emot mig visade sig vara Casildas mamma. Och jag var väntad och mycket välkommen. Så dök det upp ett ansikte, ett till och ännu ett. Sex par pigga ögon iakttog mig nyfiket, men ingen Casilda. Frågorna kom...Var kommer du ifrån? Hur gammal är du? Har du barn? Är det kallt i Sverige? Vad heter din far? Vad äter ni? Vad heter uno, dos, trea på svenska? Ja, frågorna tog aldrig slut.
Så plötsligt stod hon där, 17-åriga Casilda med ett blygt leende på läpparna. Mindes att hon sett så allvarlig ut på de senaste fotona, visste att hon haft det jobbigt med sig själv och skolan. Men nu, pigg, glad, söt och nyfiken. Jag vill bli veterinär, sa hon bestämt. Medges att jag varit lite nervös, för tänk om det bara blir de där artiga frågorna och sen tystnad. Men det var ingen risk, jag drogs med i vardagslivet med matlagning, tvätt, middag, mycket prat, lek och djurbesättning, grisar och kor.
I denna barnby bor 12 familjer i var sitt hus, mamma och 7-9 barn, sammanlagt 96 barn. Casilda har 6 syskon, 3 systrar och 3 bröder. Mamman är hemmafru, de yngsta barnen är hemma och från sex år går man i skolan, som ligger utanför området. Mamman kan också få avlastning en gång i veckan. Det finns en lekpark och välskötta gräsytor och rabatter. Jag hade inte föreställt mig en barnby så här, och de kan säker se väldigt annorlunda ut. Naturligtvis bra att man håller ihop familjen. Hur hade " min" familj sett ut om de inte fått denna möjlighet? Kyrkan hade upplåtit området, staten skjuter till en del, men president Morales vill inte stödja internationella organisationer, och då blir resten gåvor. Jag vet nu att jag visserligen står som fadder åt Casilda men att pengen kommer hela familjen till del. Jag har sett att det lilla jag skänker gör skillnad, och det värmer gott.
Så plötsligt stod hon där, 17-åriga Casilda med ett blygt leende på läpparna. Mindes att hon sett så allvarlig ut på de senaste fotona, visste att hon haft det jobbigt med sig själv och skolan. Men nu, pigg, glad, söt och nyfiken. Jag vill bli veterinär, sa hon bestämt. Medges att jag varit lite nervös, för tänk om det bara blir de där artiga frågorna och sen tystnad. Men det var ingen risk, jag drogs med i vardagslivet med matlagning, tvätt, middag, mycket prat, lek och djurbesättning, grisar och kor.
I denna barnby bor 12 familjer i var sitt hus, mamma och 7-9 barn, sammanlagt 96 barn. Casilda har 6 syskon, 3 systrar och 3 bröder. Mamman är hemmafru, de yngsta barnen är hemma och från sex år går man i skolan, som ligger utanför området. Mamman kan också få avlastning en gång i veckan. Det finns en lekpark och välskötta gräsytor och rabatter. Jag hade inte föreställt mig en barnby så här, och de kan säker se väldigt annorlunda ut. Naturligtvis bra att man håller ihop familjen. Hur hade " min" familj sett ut om de inte fått denna möjlighet? Kyrkan hade upplåtit området, staten skjuter till en del, men president Morales vill inte stödja internationella organisationer, och då blir resten gåvor. Jag vet nu att jag visserligen står som fadder åt Casilda men att pengen kommer hela familjen till del. Jag har sett att det lilla jag skänker gör skillnad, och det värmer gott.
Jag fick en rörande, spännande och omtumlande dag, en sån dag jag aldrig kommer att glömma. Du kan ha det svårt och fattigt men gemenskapen och glädjen gör dig stark.
Fotona lovade jag att behålla för mig själv.
Fotona lovade jag att behålla för mig själv.
Kommentarer
Skicka en kommentar