Klosterliv
Klosterliv
En skön promenad på morgonen i ett bilfritt Potosi kändes upplyftande. Höjdsjukan kände vi flesta av mer eller mindre, 4 000 m inger respekt. På plazan myllrade det av folk, barn som cyklade, vilket ingen gör inne i städerna annars. Barn som tågade till konfirmation, 10 år gamla. Det skulle bli en lugn dag med mycket vila men det blev många steg, över 10 000.Vi besökte två museer, Casa de Moneda och Santa Teresamuseet. Vi fick mycket grundliga guidningar, två resp tre timmar. Jag komp
mer tillbaka till Casa de Moneda i nästa inlägg.
Det som nu är ett museum, Santa Teresa, var tidigare ett karmelitkloster med fruktansvärt stränga regler. Inom aristokratin skulle den andra flickan i familjen viga sitt liv åt klostret. 15 år gammal stod hon då utanför klosterporten i sina finaste kläder och vackert utslaget hår, och när hon steg in skildes hon från sina föräldrar för alltid. Föräldrarna fick komma på besök men ett galler med vassa uddar såg till att man inte kunde röra vid varandra. I klostret ägnade man sig åt meditation, böner, läsning av religiösa böcker, trädgårdsodling etc. Av flickornas fina klänningar sydde nunnorna kåpor åt prästerna. Flickornas sköna lockar föll offer för saxen när de steg in genom porten. Håret fick sedan pryda skulpturerna i klostret. Nunnorna var aldrig mer än 21, vilket verkade konstigt när man gick genom alla salarna. Först när nunnorna dött fick de "röra" vid varandra. De lades då i gravar, travade ovanpå varandra med kalk emellan för att hindra odör och förruttnelse.
Jag kände mig illa till mods efter besöket. Föräldrar valde att offra unga döttrar åt ett rigoröst klosterliv bara för att seden var sådan. Var det någon av flickorna, 15 år gamla, som valde det här livet?
Kommentarer
Skicka en kommentar