La Paz

La Paz

Det var mäktigt att flyga in mot La Paz. Flygplatsen ligger i El Alto, som är världens högst belägna stad, 4 150 m ö h. För några decennier sedan fanns bara flygplatsen här, nu har den växt ut till en miljonstad. Det var spanjorerna som på 1500-talet anlade La Paz, som ligger i en gryta, vilket innebär att den inte kan växa på bredden utan man måste bygga på höjden. Strax söder om La Paz höjer sig det snöbetäckta bergsmassivet Illimani, över 6 000 m högt. Det byttes rum på hotellet ett par gånger, innan alla blev nöjda och fick en sagolik utsikt över La Paz och Illimani.

Ett studiebesök flyttades fram, och vi fick tid att strosa runt i de gamla kvarteren. På Plaza Murillo, där regeringsbyggnaden och kansliet ligger, var det full uppståndelse, indianer i sin färgglada kläder sjöng och dansade, teve och andra medier intervjuade någon högt uppsatt person. Regeringen har fördelat tre miljoner bolivianer (en bolivian är lika mycket som en dansk krona)
till alla Comunidades, motsvarar våra provinser. Nu firade man att projekten redovisats. Inslaget av indianer är markant, här är fördelningen 70 - 30.
Vi besökte en av Bolivias stora konstnärer, Mamani Mamani, nej jag stammar inte. Hans färgglada tavlor går i en helt egen stil. Hans fru stod i butiken och Mamani själv dök upp och signerade glatt våra inköp.
På bänkar längs husväggarna satt gubbar och gummor i solgasset. De har erbjudits äldreboenden men vill inte flytta.
- Det är för långt bort. Vem ska då komma och hälsa på oss? undrade de.
Plötsligt dök det upp ungdomar med blåsinstrument, elever från tyska skolan, visade det sig. Man spelade och sjöng, och som av en slump hade Gitte sin gitarr med sig och hon är ju aldrig nödbedd. Sång, dans och breda leenden, en mäktig syn.