Saltöknen

Saltöknen 

Jag stod på benen dan efter, åt en torftig frukost, men kändes lite oroligt. Följ med till första stoppet, sa vår guide, tar bara 10 minuter, mår du inte bra, kör vi dig tillbaka.

Jag kände mig som en alien på en ny planet. Vi åkte ut på världens största saltöken, stor som Skåne. Så klart är Bolivia självförsörjande med salt men har ingen export. Grannländerna utvinner själva salt ur havsvatten. Men man har också hittat litium, som används till batterier, och detta är en stor exportvara. Först fick vi en genomgång hur man tar hand om saltet som utvinns och där kunde man också köpa både fint och grovt salt för en liten slant.

Jag kände mig bättre så jag bestämde mig för att följa med hela dan. Och vilken häftig upplevelse !! Motsvarade alla mina förväntningar och lite till. I öknen stod ett gammalt hotell, numera museum, som stängts eftersom man inte hade löst frågan med toaletter. Dakarrallyt kör sedan något år en etapp i Saltöknen. Stor miljöförstöring, som väckt protester från många håll. Innan vi gjorde stopp för lunch, lekte vår fantastiska guide Carla med sin kamera. Hennes bilder får tala för sig själva.

En läcker lunch, lasagne och äppelkaka, dukade vår guide och våra båda chaufförer upp vid den största av många öar, Inkahasi. Ön var bevuxen med stora kaktusar, som bara växer en centimeter per år. Tog man sig upp till själva toppen kunde man ta en panoramabild.

Vi lekte också med vattenspeglar på ett område där det stod ett tunt lager vatten, innan vi till sist fick uppleva en fantastisk solnedgång.