Salkantay3

Salkantay 3

Dag 2, max höjd 3 500 m, min höjd 2 100 m, 20 km lång sträcka, uppskattad tid 8-9 h. Väldigt mycket upp och ner, men inga extrema svårigheter, enligt Alvaro, vår guide. Jag kände mig förvånansvärt pigg, hade räknat med mer träningsvärk och jag hade ju sovit dåligt. Vi gick längs floden Salkantay och njöt av en alltmer yppig vegetation och otaliga vattenfall. Vi kunde se bananodlingar, kaffe och avecado och flockar, jo faktiskt, av papegojor. Vi var ju på mycket lägre höjd, det märktes på flera sätt.

Vi pinnade på i raskt tempo, inga oöverstigliga varken stigningar eller nedfarter. Men brassarna fick allt svårare att hänga med, kanske var Paulo bara artig och höll samma takt som frugan. Alvaro gick ibland med mig och ibland med dem. Oftast brukar guiden ligga sist som uppsamlare, men det är en svår balans när gruppen splittras. Vi träffade på en kollega till Alvaro, som tappat bort alla sina ungdomar. Många är dåligt tränade, andra kommer för att festa med kompisar och de flesta kommer för att ta sig an en stor utmaning. Majoriteten är unga, andra är gamla, fast jag träffade inte på någon i min ålder. Företagen kollar aldrig någonting utan ser bara till att tjäna så mycket pengar som möjligt. Detta är Alvaros version men jag har ingen anledning att betvivla hans ord.

En härlig lunch i det fria gav nya krafter ett tag, men de tröt snart igen. När vi kom till en liten by ett par kilometer från lägret, hade Alvaro bestämt sig för plocka upp paret i en taxi. Lite surt, tyckte jag men jag slapp ta beslutet. Om man tänjer lite på idealtiden, klarade jag den och jag hade hunnit duscha när taxin kom. För brassarna var jag Iron Man resten av kvällen.