Salkantay4

Salkantay 4

Uppförsbackar är min näst sämsta gren och nedförsbackar min sämsta. Istället för att rulla med, sätter jag i foten, det blir som en broms och efter ett tag värker det ordentligt i lårmusklerna. Min klart bästa gren är vandring på slät mark.

Sista dan, vad snabbt allting gått! Behagliga 2 000 till 2 650 m, 12 km bara, och beräknad tid 6-7 h. Det gäller att komma i mål före kl 15, för sista tåget till Aguas Calientes väntar inte.

Jag förstod att Alvaro skulle prata med Paulo och Ivonne om sista etappen. Det bestämdes, vet inte av vem, att de skulle avstå helt och åka bil till M P. Trist men det var ett klokt beslut. Sista etappen må vara kortast men den klart tuffaste. Den började med tre timmars mer eller mindre branta uppförsbackar, hög puls och helt genomblöt sweater. Detta är den sista, jag orkar inte mer, och så kom det en till... Alvaro lade sig så där retfullt före mig hela tiden. Vi nådde El Mirador, utsiktsplatsen, där vi åt dagens medhavda lunch, och kunde njuta av både M P och berget Salkantay. Jag visste vad som väntade, en tre timmars plågsam nedfart i samma frodiga landskap som under gårdagen. Samma tankar, denna också men inte fler, och så kom det en till... men så kom ju min bästa gren, en timme på slät grusväg. Yes, det gick vägen, men ändå ett litet snopet slut. Man spränger inget målsnöre utan åker tåg sista biten till Aguas Calientes.